/ Allmänt /

Ilska - vad är normalt?

Vad hade du gjort om minsta lilla sak som trigar igång känslan "ilska" hade satt känslospektrumet på maximum? Att du blir så arg att du inte vet åt vilket håll du ska. Du vet inte vad som är rätt och fel då känslorna i sig starkt talar emot det du lärt dig är rätt. Slit honom i stycken. Sparka igen hans knäskålar. Bryt hans nacke. På utsidan är du lugn men på insidan slår ditt hjärta i 200 och du känner hur hela kroppen skakar. Du måste bort.

Två timmar senare är du tre mil bort från där känslan startade. Du har sprungit bort från impulserna och bort från känslan. När dimman lagt sig och du börjar komma tillbaka till verkligheten börjar du inse att ditt agerande varit helt rätt. Det är alltid svårt att blockera känslor, att tänka bort från det man känner, men det är alltid möjligt att stoppa en handling agernade från ens känslor. Agera aldrig efter känslor. Vänta tills känslan är över och agera efter det.
 
För många framstår du vara konflikträdd men i grund och botten är du rädd för att ta en konflikt. Du är rädd för att bli arg. Du är rädd för vad som kan hända. Din rädsla är dig själv.

Jag kan förlänga detta inlägg till en 70 sidig uppsats om min upplevelse av ADHD (eller ADD). Med mitt inlägg vill jag komma fram till att det inte är normalt att känna på det viset jag beskriver mig själv ha känt för knappt två månader sedan. Jag trodde väldigt länge att det var normalt. Att det är så alla känner. I och med att vi idag pratar väldigt lite om psykisk hälsa/ohälsa så är det svårt att själv förstå vad som faller inom det vi kallar "normalt". Om någon som läser inlägget ovan känner igen sig så rekommenderar jag den personen/personerna att söka vård. Vården är seg (på gränsen till usel pga segheten) men när du väl får din behandling så kommer du förstå vad jag skriver om. Kontrastskillnaden är som natt och dag.